Promenaden

Var ute och gick med hundarna som vanligt, men hade hittat nya vägar att utforska. Till min glädje och hundarnas så var det en härlig skog vi kom till, jag släppte dom lösa för att få springa och leka. Det var underbart att gå där i skogen och filosofera med två lyckligt hoppande och skuttande hundar runt benen. Men vi han inte gå mer än trettio minuter när jag började ana att vi inte var ensam, man känner liksom på sig när någon eller något stirrar på en. Bestämde mig för att det är nog dags att koppla hundarna och vända om.